Lol jag orkar inte. Varför låtsas gå runt och va min vän om ni inte orkar med mig och min skit?
Jag vill inte ha falska vänner och jag antar att ni inte heller vill ha det?
Visst jag är ärlig på kanske inte det trevligaste sättet men jag säger ju i alla fall vad jag tycker.
Stör något mig tillräkligt länge så säger jag det på ett eller annat sätt.
Nu när jag har en depression, separationsångest, anger-issues, ångest och antagligen någon form av personlighetsstörning + att jag äter anti-deppresiva som inte riktigt fungerar gör ju att mina val och handlingar blir irationella. Vad som känts rätt då känns fel nu. Jag tar fullt ansvar för mina egna handlingar och jag får skylla mig själv för vad jag gör och säger.
Men det här borde också vara något som ni tar i åtanke varje gång jag säger eller gör något som ni inte håller med om. Alla har vi någong gång gjort saker utan att ha tänkt innan, och så tänker man efteråt: "va fan gjorde jag det där för?"
En annan sak, har ni någonsin tänkt: "det kanske har hänt henne något och så var jag på fel ställe vid fel tid, inte konstigt att hon väljer mig då att ta ut det på eftersom jag är det första hon ser. Jag låter henne komma till mig sen när hon lugnat ner sig och kan tänka ordentligt och be om ursäkt när hon är redo för det"?
Alltså det är inte så att jag tänker "nu ska jag utsätta er för det värsta helvetet ni kan komma på och så ska jag var super elak mot er och bli skitsur när ni lämnar mig"
Så sluta tro det hela tiden och ta det så himla personligt. Jag föreslår att ni läser på om psykiska sjukdomar så ni fattar vad som händer i min hjärna vilket ni inte verkar förstå. Hur många gånger jag än förklarar det.
En sak som jag undrar är: Hur kan man säga; "Vafan, du kan inte tro att vi ska finnas där och stötta dig hela tiden om du håller på så fattar du väl." när man inte fårgat mig hur jag mår på flera veckor eller ens på något sätt visat att man bryr sig om mig. Ren bullshit för mig faktiskt. Och kom inte och säg att jag inte frågar er för det har jag valt att inte göra.Jag väntar tills folk bryr sig om mig innan jag visar för dem min uppskattning. Min tacksamhet.
Jag har många gånger fått höra att jag är otacksam. Antingen är jag det. Eller så kanske det finns något bakom det. Klart jag är tacksam för att jag har vänner och så där men jag tänker inte visa det. I alla fall inte på erat tradionella sätt.
Sen så vill jag bara klargöra att ärlighet är inte att "snacka skit". Snacka skit är när man säger saker bakom ryggen eller på annat sätt ljuger.
Kommer du ihåg när du sa: "jag finns för dig, i vått och tort. Det är du och jag. Bästa vänner." Vi som pratade dagarna långa om jobbiga problem och bara var super tajta. Vad hände lilla du? jo du fick rå-damp för att jag mådde dåligt och det "påverkade" dig "negativt". Jag var jobbig som blev arg på allt och alla. Och sen så gick jag i väg hela tiden. Men sorry måste jag vara runt dig hela tiden? Sen är alla inte perfekta så klart att jag kommer reagera när jag mår dåligt. Vad hade du förväntat dig? Kom fan inte och säg att jag "alltid" tar ut det på er när jag i flera månader tagit ut det på mig själv genom att använda rakblad. Så liksom. GTFO om du inte kan ta mig när jag är som värst för då förtjänar du verkligen inte mig när jag är som bäst.
Och ni vet när man kanske dygnat en dag och så blir man så där riktigt sur för att man inte fått sova och så fort man fått sova 16 timmar är allting bra igen. Eller om man sover dåligt någon natt så blir det svårt att koncentrera sig i skolan. men nästa natt sover man bra igen och man lägger sig lite extra tidigt. Alla blir ju lite små-griniga när man inte fått sova ordentligt. Tänk då att du inte fått ordentlig sömn på flera veckor. du har svårt att somna. Du vaknar ibland på nätterna och du drömmer bara massor av mardrömmar. Hela tiden. Och på helgerna när du kan sova ut så vaknar du 3-6 gånger. föreställ dig vilket monster du skulle vara då. sur och grinig på allting va?
Well Here I am. det är min verklighet och inte jag kan hjälpa just nu faktiskt.
Lite om Anknytning, skapa relationer:
"Barn med otrygg-ambivalent anknytning bär med sig en erfarenhet av att ibland bli omhändertagna, ibland avvisade när de söker hjälp och tröst. Osäkerheten gör att de känner separationsångest och rädsla. De är i stor utsträckning känslostyrda. I nära relationer skrämmer de ibland iväg människor med sin starka önskan om närhet."
Sen lite uppdatering:
För er som bryr er så har jag inte skärt mig på hela 41 dagar!
På torsdag ska jag på mitt andra möte med DBT!
Så det går ju frammåt och för hoppningsvis kommer jag bli helt frisk snart och kan sluta bråka med människor jag älskar.
Sen litem fina bilder :)
Jag vill inte ha falska vänner och jag antar att ni inte heller vill ha det?
Visst jag är ärlig på kanske inte det trevligaste sättet men jag säger ju i alla fall vad jag tycker.
Stör något mig tillräkligt länge så säger jag det på ett eller annat sätt.
Nu när jag har en depression, separationsångest, anger-issues, ångest och antagligen någon form av personlighetsstörning + att jag äter anti-deppresiva som inte riktigt fungerar gör ju att mina val och handlingar blir irationella. Vad som känts rätt då känns fel nu. Jag tar fullt ansvar för mina egna handlingar och jag får skylla mig själv för vad jag gör och säger.
Men det här borde också vara något som ni tar i åtanke varje gång jag säger eller gör något som ni inte håller med om. Alla har vi någong gång gjort saker utan att ha tänkt innan, och så tänker man efteråt: "va fan gjorde jag det där för?"
En annan sak, har ni någonsin tänkt: "det kanske har hänt henne något och så var jag på fel ställe vid fel tid, inte konstigt att hon väljer mig då att ta ut det på eftersom jag är det första hon ser. Jag låter henne komma till mig sen när hon lugnat ner sig och kan tänka ordentligt och be om ursäkt när hon är redo för det"?
Alltså det är inte så att jag tänker "nu ska jag utsätta er för det värsta helvetet ni kan komma på och så ska jag var super elak mot er och bli skitsur när ni lämnar mig"
Så sluta tro det hela tiden och ta det så himla personligt. Jag föreslår att ni läser på om psykiska sjukdomar så ni fattar vad som händer i min hjärna vilket ni inte verkar förstå. Hur många gånger jag än förklarar det.
En sak som jag undrar är: Hur kan man säga; "Vafan, du kan inte tro att vi ska finnas där och stötta dig hela tiden om du håller på så fattar du väl." när man inte fårgat mig hur jag mår på flera veckor eller ens på något sätt visat att man bryr sig om mig. Ren bullshit för mig faktiskt. Och kom inte och säg att jag inte frågar er för det har jag valt att inte göra.Jag väntar tills folk bryr sig om mig innan jag visar för dem min uppskattning. Min tacksamhet.
Jag har många gånger fått höra att jag är otacksam. Antingen är jag det. Eller så kanske det finns något bakom det. Klart jag är tacksam för att jag har vänner och så där men jag tänker inte visa det. I alla fall inte på erat tradionella sätt.
Sen så vill jag bara klargöra att ärlighet är inte att "snacka skit". Snacka skit är när man säger saker bakom ryggen eller på annat sätt ljuger.
Kommer du ihåg när du sa: "jag finns för dig, i vått och tort. Det är du och jag. Bästa vänner." Vi som pratade dagarna långa om jobbiga problem och bara var super tajta. Vad hände lilla du? jo du fick rå-damp för att jag mådde dåligt och det "påverkade" dig "negativt". Jag var jobbig som blev arg på allt och alla. Och sen så gick jag i väg hela tiden. Men sorry måste jag vara runt dig hela tiden? Sen är alla inte perfekta så klart att jag kommer reagera när jag mår dåligt. Vad hade du förväntat dig? Kom fan inte och säg att jag "alltid" tar ut det på er när jag i flera månader tagit ut det på mig själv genom att använda rakblad. Så liksom. GTFO om du inte kan ta mig när jag är som värst för då förtjänar du verkligen inte mig när jag är som bäst.
Och ni vet när man kanske dygnat en dag och så blir man så där riktigt sur för att man inte fått sova och så fort man fått sova 16 timmar är allting bra igen. Eller om man sover dåligt någon natt så blir det svårt att koncentrera sig i skolan. men nästa natt sover man bra igen och man lägger sig lite extra tidigt. Alla blir ju lite små-griniga när man inte fått sova ordentligt. Tänk då att du inte fått ordentlig sömn på flera veckor. du har svårt att somna. Du vaknar ibland på nätterna och du drömmer bara massor av mardrömmar. Hela tiden. Och på helgerna när du kan sova ut så vaknar du 3-6 gånger. föreställ dig vilket monster du skulle vara då. sur och grinig på allting va?
Well Here I am. det är min verklighet och inte jag kan hjälpa just nu faktiskt.
Lite om Anknytning, skapa relationer:
"Barn med otrygg-ambivalent anknytning bär med sig en erfarenhet av att ibland bli omhändertagna, ibland avvisade när de söker hjälp och tröst. Osäkerheten gör att de känner separationsångest och rädsla. De är i stor utsträckning känslostyrda. I nära relationer skrämmer de ibland iväg människor med sin starka önskan om närhet."
Sen lite uppdatering:
För er som bryr er så har jag inte skärt mig på hela 41 dagar!
På torsdag ska jag på mitt andra möte med DBT!
Så det går ju frammåt och för hoppningsvis kommer jag bli helt frisk snart och kan sluta bråka med människor jag älskar.
Sen litem fina bilder :)
