wordshurt

Jag och mamma åkte till kyrkan för två dagar sedan. Vi fick hem ett brev om att de begravt askan av min avlidna bonuspappa så vi tog en tur dit för att sörja. Det var svårt. Jag kände ingenting. Jag hade nog behövt vara där helt själv faktiskt. 
Mamma berättade idag om att hon hade fått bilder i huvudet när hon skulle sova i lördags. Bilder som kom fårn ingenstans. Hon sa att det kändes som att det inte var hennes egna bilder liksom. 
Det var människor som hängde i ett träd och hon hörde/såg ordet Galgbacke. 
Hon trodde att hon fått med sig det från kyrkogården. Jag ryckte på axlarna och sa; ja varför inte. 

Det händer saker här hemma ibland. Men jag har inte känt mig redo för att öppna mig. Men jag är sugen på att damma av min tarotlek imorgon och sätta mig och känna in lite. Om jag vågar. 
Vi får se.