Mamma och lillebror är i USA nu. Det känns okej. Men ändå lite jobbigt.
Jag får alltid sån sjuk seperationsångest.
Jag ser alltid fram emot att bli ensam, jag älskar det. Men jag får alltid sjuka ångestattacker i början.
Som när jag skulle flytta hemifrån första gången. Mamma hjälpte mig bära in alla mina saker i lägenheten och påbörja att packa upp allting. Sen åkte hon.
I en vecka låg jag och stortjöt i den gigantiska dubbelsängen i det som skulle bli mitt nya sovrum.
Det var fruktansvärt.
Samma sak när jag flyttade andra gången.
Och nu samma sak när de åker iväg på en två veckors resa.
Well, jag har inte legat och gråtit på soffan som en strandad val men jag har definitivt kännt mig mer orolig än vanligt. Och haft sådan ångest som ger fysiska symptom som tryck över bröstet och isande mage.
Men det är bara att hålla ut. För det går över. Men det är ju ändå ganska jobbigt.
Nu är klockan 22.18.
Jag hade tänkt kolla på en serie på netflix men jag kommer inte till ro. Jag känner mig .. jag vet inte. Myror i hjärnan? Orolig fast ändå inte?
Hm, jag kanske kan försöka skriva den där texten om alla svårigheter jag upplever som min psykolog ville att jag skulle skriva. Då är jag ju mer aktiv än om jag ligger och kollar på en film. Då måste jag ju faktiskt anstränga mig lite.
Jag får alltid sån sjuk seperationsångest.
Jag ser alltid fram emot att bli ensam, jag älskar det. Men jag får alltid sjuka ångestattacker i början.
Som när jag skulle flytta hemifrån första gången. Mamma hjälpte mig bära in alla mina saker i lägenheten och påbörja att packa upp allting. Sen åkte hon.
I en vecka låg jag och stortjöt i den gigantiska dubbelsängen i det som skulle bli mitt nya sovrum.
Det var fruktansvärt.
Samma sak när jag flyttade andra gången.
Och nu samma sak när de åker iväg på en två veckors resa.
Well, jag har inte legat och gråtit på soffan som en strandad val men jag har definitivt kännt mig mer orolig än vanligt. Och haft sådan ångest som ger fysiska symptom som tryck över bröstet och isande mage.
Men det är bara att hålla ut. För det går över. Men det är ju ändå ganska jobbigt.
Nu är klockan 22.18.
Jag hade tänkt kolla på en serie på netflix men jag kommer inte till ro. Jag känner mig .. jag vet inte. Myror i hjärnan? Orolig fast ändå inte?
Hm, jag kanske kan försöka skriva den där texten om alla svårigheter jag upplever som min psykolog ville att jag skulle skriva. Då är jag ju mer aktiv än om jag ligger och kollar på en film. Då måste jag ju faktiskt anstränga mig lite.
Kommentera