När jag skulle springa till bussen idag efter skolan så sprang jag ner i trapporna och jag hörde att någon sprang efter mig så jag sprang fortare och gick snabbt ut genom dörren ur skolan och fortsatte mot busshållplatsen. Jag hör någon ropa mitt namn så jag vänder mig om och där står han, en av killarna som mobbade mig i grundskolan. Jag trodde han skulle prata om affischen jag håller på att göra till deras musik-linje men han ville prata om något helt annat.
"har du tid fem minuter? jag vill bara be om ursäkt för hur jag var mot dig och allt jag gjort mot dig, jag bara hoppas du kan förlåta mig och att du inte hatar mig"
Och jag blev så glad, för jag hade ju släppt det för lääänge sen och så kommer han nu några år senare och bara avslutar allt och det kändes så bra att liksom att person kan mogna så mycket och växa något enormt.
Jag började gråta, det kändes som en stor tyngd lyftes från mina axlar, nu är det verkligen avslutat. Grundskolan är in the past för evigt nu. så skööönt.
"har du tid fem minuter? jag vill bara be om ursäkt för hur jag var mot dig och allt jag gjort mot dig, jag bara hoppas du kan förlåta mig och att du inte hatar mig"
Och jag blev så glad, för jag hade ju släppt det för lääänge sen och så kommer han nu några år senare och bara avslutar allt och det kändes så bra att liksom att person kan mogna så mycket och växa något enormt.
Jag började gråta, det kändes som en stor tyngd lyftes från mina axlar, nu är det verkligen avslutat. Grundskolan är in the past för evigt nu. så skööönt.
