Jag har inte orkat skriva något. Jag vet inte om jag kommer orka skriva dagligen. Någonsin igen. Men det spelar ingen roll. Så länge jag kommer tillbaks då och då för att lägga till fler historier från mitt liv.
Jag klarade naturkunskapen. Jag gav upp körkorten ännu en gång. Jag kommer ingen vart. Får ångest. Lägger av. Startade en mattekurs. Det blev för jobbigt så jag hoppade av. Orkar inte uppleva gymnasiet igen. Den psykiska biten och jag kände hur mitt psyke höll på att vittra sönder. Jag sover sjukt dåligt, drömmer mardrömmar och har ökat det totala antalet sovtimmar per dygn igen. jag får så dålig sömn att jag måste sova längre för att bli helt utvilad. har hetsätit som fan de senaste veckorna. Tryckt i mig allting i min väg. Har inte vågat ställa mig på vågen heller.
Jag har slutat rida.. eller jag har meddelat att jag ska sluta. Får ångest. Det är det bästa jag vet. Men det känns inte rätt och det ger mig bara massor av ångest. Så måste bort från stallet.
Jag hade en dag när jag hade så mycket ångest att jag grät i flera timmar. Jag skrek rätt ut för att det gjorde så ont. En sådan där riktig jävla panik attack. Och jag blir rädd att det kommer tillbaka nu igen.
Det värsta är ju att jag inte har någon att luta mig mot. Alla mina vänner har pojkvänner. Det gör att de är så otroligt upptagna. Jag har verkligen ingen att prata med. Jag har ingen som jag kan berätta mina hemligheter för. Jag vill dö.
Jag vill skada mig själv igen.
Jag vet att jag har en skalpell någonstans. Det är så frästande. Jag måste. Men det är sommar snart. Det kommer bli svårt att dölja, speciellt när jag inte är van längre att undvika folks blickar.
Psyk vill inte hjälpa mig. Jag är för frisk. Jag är för frisk eftersom jag kan hålla igång mitt liv. Nej förlåt, jag kan hålla mig själv vid liv. Jag håller inte på att självdö pga apati. Så enligt psyk är jag därför frisk nog att sköta mig själv. Spelar ingen roll hur mycket jag ber om hjälp - de vill bara ge mig mer mediciner.
Jag önskar att jag fick vara någon annan. Jag hatar verkligen att jag blev jag.
Jag funkar inte med människor. Jag har kraftiga känslostormar som jag inte kan kontrollera eller tolka. Jag är bara så jävla dålig. Hur fan ska jag klara mig själv? Varför måste jag vara jag?
Jag klarade naturkunskapen. Jag gav upp körkorten ännu en gång. Jag kommer ingen vart. Får ångest. Lägger av. Startade en mattekurs. Det blev för jobbigt så jag hoppade av. Orkar inte uppleva gymnasiet igen. Den psykiska biten och jag kände hur mitt psyke höll på att vittra sönder. Jag sover sjukt dåligt, drömmer mardrömmar och har ökat det totala antalet sovtimmar per dygn igen. jag får så dålig sömn att jag måste sova längre för att bli helt utvilad. har hetsätit som fan de senaste veckorna. Tryckt i mig allting i min väg. Har inte vågat ställa mig på vågen heller.
Jag har slutat rida.. eller jag har meddelat att jag ska sluta. Får ångest. Det är det bästa jag vet. Men det känns inte rätt och det ger mig bara massor av ångest. Så måste bort från stallet.
Jag hade en dag när jag hade så mycket ångest att jag grät i flera timmar. Jag skrek rätt ut för att det gjorde så ont. En sådan där riktig jävla panik attack. Och jag blir rädd att det kommer tillbaka nu igen.
Det värsta är ju att jag inte har någon att luta mig mot. Alla mina vänner har pojkvänner. Det gör att de är så otroligt upptagna. Jag har verkligen ingen att prata med. Jag har ingen som jag kan berätta mina hemligheter för. Jag vill dö.
Jag vill skada mig själv igen.
Jag vet att jag har en skalpell någonstans. Det är så frästande. Jag måste. Men det är sommar snart. Det kommer bli svårt att dölja, speciellt när jag inte är van längre att undvika folks blickar.
Psyk vill inte hjälpa mig. Jag är för frisk. Jag är för frisk eftersom jag kan hålla igång mitt liv. Nej förlåt, jag kan hålla mig själv vid liv. Jag håller inte på att självdö pga apati. Så enligt psyk är jag därför frisk nog att sköta mig själv. Spelar ingen roll hur mycket jag ber om hjälp - de vill bara ge mig mer mediciner.
Jag önskar att jag fick vara någon annan. Jag hatar verkligen att jag blev jag.
Jag funkar inte med människor. Jag har kraftiga känslostormar som jag inte kan kontrollera eller tolka. Jag är bara så jävla dålig. Hur fan ska jag klara mig själv? Varför måste jag vara jag?
