wordshurt

Jag har en oroskänsla i magen. Ingen direkt ångest. Mer oro. 
Svårt att förklara. Svårt att beskriva. 
Den här känslan är ganska ovan. Det kittlas i kroppen. Som när man är rastlös. Lite så. 
Det är ganska obehaligt. Inte den där kittlande känslan man får när man är glad.  
Eller detta kanske är ångest fast på ett annat sätt? Jag vet inte. 

Men men, jag är också supertrött så då brukar ju inte humöret vara på topp oavsett. 

Jag har haft en bra dag. Lite långtråkig. Men bra. 
Så skönt att jag har så mycket bra dagar. Det låter ju inte som det på bloggen haha. Men ångesten är alltid närvarande men för det mesta kan jag bara ignorera den. Jag skriver här när den är jättejobbig. Jag har lärt mig att jag ska skriva så fort det känns jobbigt. Då är händerna upptagna och då kan jag inte skära mig. 

Fattar ni, När jag startade den här bloggen skar jag mig flera gånger om dagen. Nu har jag inte skärt mig på .... Huuur många år??? Jag vet inte. 5? 6? 7?? 
Spelar ingen roll. Det är riktigt jävla bra. 

Jag ska berätta en hemlighet. 
Jag får FORTFARANDE sug efter att skära mig. Även fast jag inte gjort det på så länge så är hjärnan ändå liksom fast i det. Jag förstår verkligen hur folk med beroenden kan få återfall även om det gått typ 20 år. Så fort du lärt hjärnan en snabb utväg så kommer den ALLTID påminna dig om det när du sitter i knipa. "Det funkade då, varför inte nu?" 

Är glad att ajg är så stark som jag är och kan stå emot. Men nu behöver jag lite extra hjälp så väntar på en samtalskontakt. 

Är jag bipolär? När jag skiftar så mycket i måendet? Som att typ ha PMS hela tiden känns det som fast med lite bättre självkontroll haha.