wordshurt

En vecka har gått. 
En till helg har passerat. 
Jag är fortfarande hjälplöst förälskad i honom. 
Han är alltid hos mig. I mina tankar. I mitt hjärta. 
Jag förstår fortfarande inte vad det är som händer. 
Jag känner mig överväldigad av alla känslor. 

Jag vill bara sätta mig ner och gråta. 
Så överväldigad är jag av honom.
Av oss. 
Av situationen. 

Men det är en sak. 
Vi pussas inte så mycket.
Inte på munnen i alla fall. 
Eller vi pussas jättemycket på hela våra kroppar.
När vi busar och brottas så pussar han mig överallt. 
Och jag pussar honom överallt.
Men det blir så seriöst om vi ska pussas på munnen-
Om vi ska kyssa varandra. 
Det känns som om det blir ännu mer på riktigt då.
Och vi vågar nog inte det ännu, 
Några få pussar har jag fått på munnen och jag vill bara ha mer

Herregud vad jag längtar efter hans läppar.