Alltså klockan är inte ens 22 och jag är dödstrött. 
Förstår inte vart tröttheten kommer ifrån.
Eller jo, jag är trött på att jag inte är hos novox nu. 

Alltså jag bara måste till honom. Jag dör här och jag behöver att han väcker mig tillbaka till liv igen. Han är den finaste person jag stött på. 
Jag hoppas han inte gör som alla andra. 
Jag hatar backstabbers. 
Men han verkar vara en trevlig och ärlig person. 
Och jag är kär så snälla snälla låt inget förstöra det här. 

Alltså åh kan inte sluta tänka på hur vi låg där i soffan och jag låg och drog fingrarna längs linjerna på hans tattueringar som han har över hela kroppen. Och så pussade jag på hans hals. Och han pussade på min panna och smekte mitt hår igen. Och jag höll krampaktigt i hans hand, jag ville inte släppat taget någonsin. Och så kollade jag upp i hans ögon och så kysste han mig och jag började fnittra sådär töntigt och så ba kramade han om mig superhårt och jag tappade andan för jag kände att jag hade hamnat precis rätt. Äntligen i rätt famn. 

 Nu gäller det bara att han känner samma sak. Åh. Kan inte ens föreställa mig att han inte känner samma sak. Kan inte livet bara få vara lite bra när det kommer till det sociala. 

 


Kommentera

Publiceras ej