Alltså jag är fortfarande så ledsen.
Jag behöver bara någon.
Drömde mardrömmar om dem i natt.
Vaknade upp kallsvettig.
Nej men så här
Jag har väl föröskt acceptera att de vänskaper jag har är .. ytliga. Alltså att jag inte kunnat prata med någon om vad som försigår i mitt huvud eller mitt liv. Jag har tänkt att; "Det är okej, alla är väl inte involverade i sina kompisars liv på samma sätt som jag är"
eller; "De vill väl helt enkelt inte, eller så orkar de inte bry sig"
Och jag har tänkt att det får vara så då.
Men det var någongång jag frågade och de sa "Du måste säga till, vi kan inte fråga hela tiden om du är ok"
Och ja, det är ju klart.
Så när det verkligen var akut en gång så hörde jag av mig... och jag blev ignorerad.
Och det bara känns sådär i hjärtat lite grann.
Lite extra bara.
Och nu när jag tänker efter
Så är det faktiskt ingen som är sådär superintresserad överhuvudtaget
Av att komma över med ett paket glass och en film
Eller prata med mig på telefon om så bara i 5 minuter
Jag har nog inte känt att jag haft någon sådan vän i min bekantskapskrets på flera år
Och det är väl ännu mer påtagligt nu
Och speciellt när jag låg döendes på sjukhuset
Det var sådär ekande tomt
Jag har fortfarande komplikationer från den otroligt massiva allergireaktionen
Jag käkar piller flera gånger om dagen för att min kropp ska bli normal igen
Det gör bara lite ont i själen, att när jag ändå hade accepterat att ingen ville plåstra om mig, att jag fick lösa det själv, så blir man bara mer besviken hela tiden för att man känner sig som skräp. Hela tiden.
Kan inte jag bara hitta en bästa vän bakom något hörn i livet?? typ nu.
Jag. kan. inte. göra. allt. själv.
Psykolog har jag inte råd med.
Jag behöver bara någon.
Drömde mardrömmar om dem i natt.
Vaknade upp kallsvettig.
Nej men så här
Jag har väl föröskt acceptera att de vänskaper jag har är .. ytliga. Alltså att jag inte kunnat prata med någon om vad som försigår i mitt huvud eller mitt liv. Jag har tänkt att; "Det är okej, alla är väl inte involverade i sina kompisars liv på samma sätt som jag är"
eller; "De vill väl helt enkelt inte, eller så orkar de inte bry sig"
Och jag har tänkt att det får vara så då.
Men det var någongång jag frågade och de sa "Du måste säga till, vi kan inte fråga hela tiden om du är ok"
Och ja, det är ju klart.
Så när det verkligen var akut en gång så hörde jag av mig... och jag blev ignorerad.
Och det bara känns sådär i hjärtat lite grann.
Lite extra bara.
Och nu när jag tänker efter
Så är det faktiskt ingen som är sådär superintresserad överhuvudtaget
Av att komma över med ett paket glass och en film
Eller prata med mig på telefon om så bara i 5 minuter
Jag har nog inte känt att jag haft någon sådan vän i min bekantskapskrets på flera år
Och det är väl ännu mer påtagligt nu
Och speciellt när jag låg döendes på sjukhuset
Det var sådär ekande tomt
Jag har fortfarande komplikationer från den otroligt massiva allergireaktionen
Jag käkar piller flera gånger om dagen för att min kropp ska bli normal igen
Det gör bara lite ont i själen, att när jag ändå hade accepterat att ingen ville plåstra om mig, att jag fick lösa det själv, så blir man bara mer besviken hela tiden för att man känner sig som skräp. Hela tiden.
Kan inte jag bara hitta en bästa vän bakom något hörn i livet?? typ nu.
Jag. kan. inte. göra. allt. själv.
Psykolog har jag inte råd med.
Kommentera