Nu har jag brutit allting med Novox. 
Fan det värsta jag gjort hittils. 
Jag bara grät hejdlöst medans jag förklarade att jag inte klarar av ett sådant här förhållande. Jag behöver i alla fall få prata med hen några gånger i veckan. Jag klarar inte av att vara utan kontakt i flera veckor. 
Hen förstod. Jag sa att hen fick bestämma sig om hen ville kompromissa. Hen ville inte det. Hen ville inte ändra på sig själv. Hen förklarade att hen fungerar så. Och sen sa hen att hen var såå ledsen att jag valde det här- 
Men jag vet att det är rätt. 
Det känns bara inte så just nu. 

Jag vill ha hen här. Jag vill att hen håller om mig och smeker mitt hår och förkalrar att allt kommer bli bra. Men det kommer det inte. Världens vackraste människa försvinner ur mitt grepp. Men jag orkar itne med ett dåligt förhållande till, även fast personerna i mina förhållanden har varit underbara (för det mesta) så har allting bara skitit sig rent ut sagt. 
För det mesta bara på grund av mig. Och om jag kan hindra att det inte kommer bli kaos med den här fina människan så får det bli såhär. Men det känns förjävligt. 

 
 

Kommentera

Publiceras ej