2016. Året då allt gick åt helvete.
Jaa. igen.
Jaa. igen.
Året började kaotiskt. Jag bråkade så helvetiskt med min 'bästa vän' Som ni kanske märkte.
Vi är inte sams ännu. Jag är fortfarande förbannad.
Samtidigt blev jag kär.
Jag föll handlöst ner i hens famn. Jag var så lycklig mitt i allt kaos. Hen var där. Men det funkade inte. Jag blev helt galen av seperationsångest och osäkerhet. Kunde inte förstå mig på personen jag var så kär i.
Det kändes ju så jävla rätt, vad väntade hen på? Varför ville hen inte släppa in mig och låta mig vara en del av hens liv? "Jag är jättekär i dig, jag har ju sagt det flera gånger" Sa hen.
Och jag grät och grät. För hen kunde inte visa det på ett sådant sätt att jag förstod.
Av ångest, av osäkerhet så bröt jag kontakten med hen.
Jag orkade inte med mina känslor. Jag klarade inte av att hantera dem.
Månaderna gick och jag träffade ett flertal olika killar. Ingen utav dem kändes rätt.
Samtidigt jobbade jag på ett ställe där jag inte riktigt trivdes och bestämde mig för att säga upp mig.
Vi är inte sams ännu. Jag är fortfarande förbannad.
Samtidigt blev jag kär.
Jag föll handlöst ner i hens famn. Jag var så lycklig mitt i allt kaos. Hen var där. Men det funkade inte. Jag blev helt galen av seperationsångest och osäkerhet. Kunde inte förstå mig på personen jag var så kär i.
Det kändes ju så jävla rätt, vad väntade hen på? Varför ville hen inte släppa in mig och låta mig vara en del av hens liv? "Jag är jättekär i dig, jag har ju sagt det flera gånger" Sa hen.
Och jag grät och grät. För hen kunde inte visa det på ett sådant sätt att jag förstod.
Av ångest, av osäkerhet så bröt jag kontakten med hen.
Jag orkade inte med mina känslor. Jag klarade inte av att hantera dem.
Månaderna gick och jag träffade ett flertal olika killar. Ingen utav dem kändes rätt.
Samtidigt jobbade jag på ett ställe där jag inte riktigt trivdes och bestämde mig för att säga upp mig.
jag skickade in avskedsansökan och berättade att jag bestämt mig för att välja en annan väg i livet när vårt avtal gått ut.
Min chef flippade. Han blev så arg. Och jag vågade inte komma till jobbet när jag visste att han skulle vara där.
Han satt och pratade med mig i timmar och försökte övertala mig att stanna kvar på ett skitavtal. Jag grät och han slutade inte. Han sa att det var mitt fel att hans företag gick åt helvete.
Han ringde mig de timmarna jag inte var på jobbet. Förklarade för mig vilken hemsk person jag är. Att gud kommer straffa mig. Att jag förstör för hela hans familj.
Uppgiven som fan slängde jag ändå det nya avtalet i soporna. Jag tänkte inte låta någon behandla mig så här men jag vågade ändå inte säga ifrån. Jag sa bara att jag bestämt mig och så var det med det.
Där någonstans så träffade jag också en kille. Han var inte särskilt snygg, ganska ok. Han var något tyngre än han såg ut på bilderna men det var inget som störde mig speciellt mycket. Vi kunde ha bra diskussioner så jag fattade tycke för killen. En kväll var jag ensam hemma så jag bjöd över honom. Vilket jag skulle få ångra. Vilket man kan läsa längre ner i bloggen. Jag var helt förstörd de kommande dagarna efter hans äckliga händer som kladdade på min kropp.
Hösten kom liksom ångesten. Arbetslös igen och ingenstans att ta vägen.
Jag bestämde mig för att åka och träffa min pappa i England. Vilket var ett ännu sämre beslut.
Det har jag också skrivit mer om i tidigare inlägg.
Det här året var bara så jävla äckligt. Fy fan vad jag inte vill vara jag.
Min chef flippade. Han blev så arg. Och jag vågade inte komma till jobbet när jag visste att han skulle vara där.
Han satt och pratade med mig i timmar och försökte övertala mig att stanna kvar på ett skitavtal. Jag grät och han slutade inte. Han sa att det var mitt fel att hans företag gick åt helvete.
Han ringde mig de timmarna jag inte var på jobbet. Förklarade för mig vilken hemsk person jag är. Att gud kommer straffa mig. Att jag förstör för hela hans familj.
Uppgiven som fan slängde jag ändå det nya avtalet i soporna. Jag tänkte inte låta någon behandla mig så här men jag vågade ändå inte säga ifrån. Jag sa bara att jag bestämt mig och så var det med det.
Där någonstans så träffade jag också en kille. Han var inte särskilt snygg, ganska ok. Han var något tyngre än han såg ut på bilderna men det var inget som störde mig speciellt mycket. Vi kunde ha bra diskussioner så jag fattade tycke för killen. En kväll var jag ensam hemma så jag bjöd över honom. Vilket jag skulle få ångra. Vilket man kan läsa längre ner i bloggen. Jag var helt förstörd de kommande dagarna efter hans äckliga händer som kladdade på min kropp.
Hösten kom liksom ångesten. Arbetslös igen och ingenstans att ta vägen.
Jag bestämde mig för att åka och träffa min pappa i England. Vilket var ett ännu sämre beslut.
Det har jag också skrivit mer om i tidigare inlägg.
Det här året var bara så jävla äckligt. Fy fan vad jag inte vill vara jag.
Kommentera